Mini semester!

Efter att Magnus hade varit borta i nästan två veckor och eftersom jag skulle åka till Härnösand veckan efter det, beslöt Magnus att vi skulle fara till Ö-vik på en mini semester. Detta för att vi hela familjen skulle ägna all tid åt varandra.

Vi var orolig hela veckan att barnen skulle bli sjuka så att vi skulle behöva ställa in vår resa. Jag höll därför Manne hemma i två dagar från dagis eftersom han var lite snorig så att det inte skulle bryta ut i en förkylning (eller någott värre). Barnen tjatade varje dag om resan och räknade dagarna tills de skulle få åka till badet med de många rutschkanorna som Manne sa. Men förra fredan var det dax och efter att ha packat bilen begav vi oss mot Ö-vik, till barnens stora glädje.

Vi hann inte åka någe långt förrens Tindra börja att fråga om det var långt dit vi skulle. Barnen tjattrade på men Tindra tystnade efter ett tag och sa att hon var törstig och att hon hade ont i magen. Vi stannade i Rossön och jag sprang in och köpte något drickbart åt oss allihopa. Tindra svepte snabbt en apelsinfestis och Manne smuttade på en jordgubbsfestis. Jag hade även köpt bubbelgum som jag delade ut efter att barnen hade druckit. Vi fortsatte att åka och fördrev tiden med att blåsa tuggummibubblor, ja iallafall vi tjejer.
Efter ett antal mil till börja Tindra klaga på att hon hade ont i magen igen. Vi frågade henne om hon mådde illa, men det sa hon att hon inte gjorde. Vi frågade henne om och om igen om vi skulle stanna, om hon inte mådde illa. Mitt uppi detta så hade det börjat att snöa och vägen som redan var full av slask och snö blev ju inte bättre. Plötsligt så tar slasket tag i bilen och styr den mot diket. Magnus har fullt upp med att försöka att parrera så att vi höll oss på vägen. Det gick bra men det var inte allt för långt ifrån att vi skulle ha hamnat i diket. Med hjärtat i halsgropen andades jag ut, vi han bara köra några kilometer och då högg det till i bilen igen. Det gick bra även denna gång, men det är hemskt att känna och se bilen fara mot diket fast Magnus försökte att styra och hålla bilen på rätt köl, tur att han kör sakta och säkert!!!!

När vi åkt ca halva vägen så frågar Tindra om hon får en festis till, och jag ger henne givetvis det. Jag hinner knappt mer än att vända mig om så hör vi konstiga ljud från baksätet. När vi tittar bakåt så sitter Tindra med hela munnen full av spya så att kinderna är som ballonger och hon har även fått lite av det över festisen och händerna. Magnus försöker att stanna så snabbt som han kan på det "underbara" väglaget, medans jag febrillt tittar efter något att att fånga upp spyan med. När Magnus nästan har stannat så slänger jag mig ur bilen och precis i samma sekund så får Tindra en ny uppkastning. Den som nu läser detta kan nog själv räkna ut vad som hände sen......det var länge sedan jag såg någon slunga iväg en kaskad av spya som Tindra gjorde just i det ögonblicket. Hon spejade hela framsätet med allt det hon hade i munnen plus lite till. Jag tog henne försiktigt ur bilen och det var länge sedan jag sett henne så nedslagen.

Tur att det var snö på backen annars hade vi gått bet när vi skulle rengöra bilen, för vi hade inget vatten med oss. Med snö, näsdukar och våtservetter rengjorde vi bilen och vår dotter så gott vi kunde. Vi berömde även Tindra att hon var duktig som förökte att hålla kvar spyan, vilket jag inte vet om jag sulle ha kunnat gjort. Huvva huvva! Vi blev även tvungen att ta fram två badhandukar så att jag inte behövde sitta direkt på sätet eftersom det var ganska blöt efter rengörningen med snön.

När vi väl fortsatte att åka så luktade det inte någe vidare i bilen. Jag tog fram en konsumkasse för att ha om det skulle komma någon mer överraskning. Och mycket riktigt så han vi bara köra några mil till så var det dax igen.....men denna gång Manne.
Vi fortsatte att berömma Tindra över hur duktig hon hade varit som försökte att inte spy ner bilen, frågade henne om hon fortfarande mådde illa om och om igen. Men hon försökrade oss att hon mådde bättre nu och att det onda i magen hade försvunnit. Men efter ett tag så blev Manne tystare och tystare. Vibörjade då fråga honom om han mådde bra, jag mår bra sa han hela tiden. Men hans ansiktsfärg sa något helt annat, eftersom den gick från att vara rosig,till grådassig och till sisst att bli vit. Men denna gång var vi som sagt var beredda. Manne spydde därför rakt ner i kassen och Magnus hann stanna fortare, eftersom han kröp fram just som det hände. När vi sedan fortsatte så somnade barnen och sov de sista milen till Ö-vik. Medans vi rullade de sista milen så satt Magnus och jag och diskuterade vilka saker som vi skulle införskaffa oss så att vi nästa gång barnen blir dåliga i bilen är mera förbereda, eftersom de tydligen inte har växt ifrån sin åksjuka som vi trott.

Hur det sedan gick i Ö-vik kommer jag att skriva imorgon.....så fortsättning följer.......

Halloween!

Har nu varit som en ensamstående mamma i en vecka och kommer att vara det denna vecka oxå eftersom Magnus är på kurs i Danmark. Han kom ioförsig hem i fredags natt men så for han idag vid 13:30 igen, en blixtvisit! Jag har väldigt kluvna känslor över att vara själv hemma, ibland är det skönt att vara själv med barnen å vid andra tillfällen så ensamt. Men eftersom jag vet att det bara gäller en kortare period så går det väldigt bra. Jag får nu känna på hur det har varit för Magnus i 3år nu när jag har varit i Härnösand vissa veckor å pluggat. =0)

Hur ser det det då ut i vårat liv nu....Magnus går som sagt var kurs i Danmark å tränar på sin engelska eftersom det är få svenskar, men desto mer människor från andra länder som är deltagare i kursena.

Barnen är friska å vi är friska och hoppas att vi så förbliver nu när det går svininfluensa kring knutarna.

Jag har börjat att styrketränat inför den kommande skidsäsongen och har även gått med i Tåsjöns kyrkokör. Jag tänkte att jag bara skulle fara dit å kika en torsdag, det skulle jag inte ha gjort för det var jätte roligt. Trots att jag inte är det minsta troende så överväger det roliga att sjunga allt sjungande om gud å herren. Så jag blir kommer nog att gå ett tag till!

Annars så har vi ju passerat allhelgona helgen. För oss vuxna har det gått lungt till, men barnen fick ju fira denna helg med en halloween fest. Jag och en annan tjej i byn tog tag i att annordna ett halloween kalas för barnen här omkring. Vi fick till 20 inbjudningar till barn mellan 4-7år. Så vi har handlat å bakat å pysslat inför denna helgen. Vi fick låna "kyrkis"lokalen vilket var helt underbart så att vi slapp stöka hemma hos någon av oss. Det blev till slut 15 barn som kom utklädda till hemska varelser. Det fanns allt från mumier till liemannen. Kalaset tycker jag blev superlyckat så vi får se om vi gör en repris nästa år. Och efter att kalaset var slut blev vi bjudna på middag hos "Farmor" innan jag for och sjöng upp inför mitt första uppträdande i kyrkan med kören. Magnus å barnen å givetvis Farmor kom till kyrkan för att lyssna på mig och så "mormor" som oxå är med i kören. Det gick jätte bra att sjunga å barnen skötte sig över förväntan. Därefter blev det hemfärd å barnen bad själva att få gå och lägga sig när vi kom hem. Det passade bra det eftersom jag och Magnus skulle kolla på Änglar å demoner. Till det dukade vi upp säsongens första glögg å ostbricka. Mysigt å mumsigt!

Men nu ser jag fram emot nästa helg då Magnus har bokat en liten weekend i Ö-vik för hela familjen. Då vi ska bo på hotell i två nätter och bada på paradisbadet en av dagarna till barnens förtjusning. För på söndag åker jag till Härnösand och blir borta hela veckan. Så det behövs lite kvalitetstid för hela familjen i helgen.

Jag vill till sist varna alla grötätare att gröt kan vara väldigt farlig om man inte ser upp. Jag stod nämligen å kokade kornmjölsgröt i lördagsmorse å vispade den samtidigt som jag vände mig bort mot Magnus för att säga honom något. Då slant jag med vispen å fick upp en våg av gröt ur kastrullen och rakt på min vänstra hand. AJ och åter AJ å ont kan jag säga att det gjorde. De säger att barn har en sen reaktionsförmåga men vi vuxna är inte mycket bättre. Lägger därför in ett kort så att ni koncentrerar er på vad ni gör när det ska kokas gröt nästa gång. Så att ni inte råkar ut för samma sak som jag!